Yrsel

Allt snurrar runt som en karusell. Det går fortare och fortare. Det finns ingen broms.Jag vet inte hur jag ska stoppa det heller. Ingen kan få stopp på det. Tankarna bara rullar i mitt sinne som aldrig förr. I mitt hjärta vet jag vad jag vill och jag tänker att låta det vara så. Vill inte ändra på någonting men när sinnet spelar en ett spratt är det svårt att hinna med i farten.

I farten sårar jag så många men jag vill ine göra det,det är inte meningen. Det ska inte vara så. Tårarna som rinner inommig är det ingen som ser,ingen ser sorgen som bor och växer sig stark i mitt sinne och i en del av mitt hjärta!
Vill jag visa den eller vill jag gömma den för omvärlden?!
Vågar jag ta risken att visa den och själv bli sårad på vägen?

Mitt sinne värker av smärta,den smärtan som jag får när jag sårar så många på vägen till min lycka. Är det värt att vara så lycklig då,när mina nära och kära blir så sårade så det skär i hjärtat på mig?! Hur ska jag lindra deras sorg och hur ska jag lindra min egen stora sorg?