Besvikelse

Det jag känner just nu går inte att beskriva i ord,jag vill bara sätta mig ner ensam och bara gråta ut min besvikelse. Det jag trodde på har försvunnit bort från mig. Allt som jag inom mig måste ut men jag vet inte hur jag ska göra för att inte förlora heller. Vet inte om jag är beredd att betala det pris som livet har gett till mig. Inte blir jag starkare av att besvikelsen blev stor. Känner som att jag har blivit en bov i ett spel som jag inte vill att jag vill vara med i längre. Jag vill inte ha det såhär men den väg jag valt att gå, kommer jag gå på till hjärtat slutat slå.

Ingen ska välja åt mig utan det är jag som ska välja. Jag vill inte ha det såhär men ibland så får man inte det man vill ha. Just nu har jag allt jag vill ha i min närhet utan känslan som finns inom mig för stunden. Vet inte om jag ska vara arg eller om jag ska vara ledsen. Känslorna har blivit många under nattens gång. Demonerna har kommit igen,denna gång stannar dom lite längre än vanligt. Försöker att inte tänka på att dom finns. Dom är stora men ändå så små.

Kanske vore det lättare om man lämnade Moder Jord. Alla problem som är mina skulle försvinna och jag kanske skulle känna lättnad över att inte ha alla känslor hos mig. Att få sitta på ett moln och dingla med benen,få vara solen nära. Inte frysa och inte mista någon man älskar så högt.

Besviken och förvirrad! Vet inte vad jag ska tro i mitt sinne och hjärta. Vad är det som sker omkring mig,varför kan jag inte ha kontroll som vanligt? Allt sker så snabbt,men jag vill inte stoppa något heller men mina känslor hinner inte alltid med i fartens gång. Hoppas att mitt sinne och hjärta hittar rytmens gång och att jag kan få leva lyckligt igen.