Mitt huvud spränger av tankar och funderingar om allt som finns omkring mig. Jag vet inte hur jag ska hantera det, jag har så många tankar som spökar i min hjärna. Hur jag ska få svar på alla frågor som finns vet jag inte, vart jag ska söka svar vet jag inte heller. Vem har alla svar på alla världens frågor?
Jag ligger varje natt och grubblar på olika svar, men vilket är rätt och vilket är fel? Vem ska hjälpa mig med det?
Man blir yr av allt som flyger omkring och jag kan ibland inte stanna karusellen. Den snurrar för fort ibland och det finns ingen stoppknapp, ingen broms att dra i. Jag mår illa av det ibland,men kan inte göra något åt det heller.
Allt kommer när man minst anar det och hur ska man tackla det när man inte har facit i handen? Hur ska man hitta vägen som är rätt för just mig?
Det finns vägar som är krångliga,jag väljer inte rätt jämt. Det har mitt hjärta och hjärna fått känna av. Dom har inte hittat tillbaka till vaarandra efter senaste resan,men det börjar att se ut som att långt där bort på stigen möts vägen och vi blir till ett igen!
Jag längtar tills den dagen kommer,då allt passar in som ett pussel. Då kanske jag blir yr av ruset av lycka istället. Jag kommer nog att jubla och fira att mitt sinne och hjärta tagit rätt väg och stannar där till hjärtat sluta slå.
Att tankarna kan bli jobbiga är snat men om dom växer dag för dag och blir bara fler och fler hur gör man då? Och om an söker svar hos sin hjärtevän och inte får det svar man vill höra,utan ett svar man vet om att det blir en genväg på fel spår en stund,hur gör man då? Jag har tagit raka vägen men ibland tagit den lättaste för att slippa såra någon eller mig själv. Men hur länge kan man göra det? Om man inte säger något så sårar man ändå någon?! När kan man säga sanningen och när kan man det inte?
Strut...lilla.
SvaraRaderaDet finns inget facit utom ditt eget och din magkänsla. Det är baserat på dina erfarenheter. Det är den ryggsäcken du bär...på den väg du väljer. Vad som finns i den gör det olika tungt att gå...man kan bli stark av att ha mycket i den men, också känna att man inte orkar...då får man öppna den och titta vad det är man släpar på...ofta hittar man då en massa onödigt skit som man inte behöver men som när man tog på sig den inte trodde man kunde vara utan... Vi vandrar alla på en livets stig som vi inte vet var den slutar och vilka avtagsvägar som dyker upp. Då är det bästa att försöka vandra så lätt som möjligt och vara så stark som det går...Oftast sitter den styrkan i huvudet och inte i benen. Och ju mer skit som inte för ditt liv framåt på din väg och bara trasslar till det ska du försöka lämna bakom dig med ett vänligt men bestämt farväl... Det är din stig och det är du som bär...tankar om vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt har du redan lärt av dom år du levat och i ditt hjärta är det inte svårt men din hjärna och din skuldkänsla äger just nu...du är fri, vacker och mycket intelligent...Gå framåt, dra in den friska luften...lita på din känsla...ingen kommer att anklaga dig...vi står längs vägen och applåderar... Res lätt och du hamnar rätt...
Kramkram
K