Lär dig ..

"Låt det finnas frid inom dig. Låt dig känna att du är precis där det
är meningen att du ska vara.
Låt dig inte glömma de tillitsfulla,gränslösa möjligheter du och alla andra föddes med.
Må du använda de gåvor du mottagit och förmedla den kärlek som har givits dig.
Må du vara nöjd med dig själv precis som du är. Låt den här vetskapen sjunka
in i hela din kropp och tillåta den att fritt få sjunga, dansa, berömma och älska.
Den finns för envar och alla."

Mitt hjärta är tungt med tårar. Tårar som vägrar släppa min kropp. Vill släppa alla spärrar som finns i mitt sinne. Men rädslan inom mig för hur alla andra skulle reagera är för står. Vågar inte visa mina känslor. Vågar inte visa min sårbarhet för någon,inte ens min älskade.
Många gånger far tanken igenom mitt sinne, vem skulle sakna en sån som jag?,alla får det bättre utan mig på denna jord.

Men jag ska segra! Jag ska vinna över denna sjukdom som finns inom mig! Jag vill inte tillåta den at över mitt liv igen! Den ska inte få mig att må så dåligt att jag vill försvinna från denna värld igen. Jag har så mycket att ge och så mycket att ta emot. Jag kan släppa lite i taget,släppa taget om det onda för en stund men sedan komma tillbaka till livet och mina älskade.

Du..

Du är som en fullmåne,väcker vildjuret inom mig och leder mig genom mörket. Leder mig gemom hjärtats gång,du gör mig hel igen. Du lyser upp min väg. Du är min sol i mörkret,leder mig rätt i hjärtats alla gångar. Jag går aldrig vilse när du finns brevid mig. Tar din hand i min och vandrar i mörkret tillsammans med dig. Aldrig vill jag släppa dig,vill ha dig brevid mig tills hjärtat slutat slå. Vandra med mig till mörkret har fösvunnit,tills solens strålar finner oss.

Aldrig ska vi släppa taget om varandra. Lever i kärlekens rus tills den släpper taget om oss. Du ger mig en trygghet i mörkret som jag tappade bort på vägen. Hoppas att du aldrig släpper min hand i mörkret,låt mig aldrig vandra ensam i mörkret. Vill aldrig mer släppa den känslan som du ger mig. Du leder mig i mörkret,du leder mig i hjärtats alla gångar. Du är den jag lever för.

Slita ut...

Vill sy igen ögonen,aldrig mer se. Vill limma igen läpparna,aldrig mer le. Vill slita ut hjärtat,aldrig mer känslor. Vill ta mitt liv,aldrig mer vakna.
Ingen vet hur jag känner mig,ingen vet hur jag mår. Att mitt hjärta gråter,det är ingen som förstår.
Alla tror att jag är lycklig och lycka är vad dom ser. Men tårarna rinner i ensamhet medan läpparna skrattar och ler.

Min ängel

I mitt hjärta finns en speciell plats för mitt änglabarn. Det barn som aldrig fick följa med mig på vägen. Mitt hjärta blöder av saknad. Mitt sinne är alltid hos dig. På min väg har jag tre underbara barn som går med mig hand i hand. Men mitt hjärta och sinne kommer alltid att sakna barnet som är en ängel.

Du kommer alltid finns med mig på min vandring,du finns i mitt hjärta och i mitt sinne. Jag kommer alltid älska dig! Du är mitt barn,mitt kött och blod, du är mitt änglabarn. Jag ser dig sitta på ditt moln,titta ner på oss som är kvar hos moder jord. Med ljust hår och blåa ögon lyser du upp himlens alla moln med ett enda leende.

Jag är en änglamamma och jag vandrar min väg med sorg i mitt hjärta. Du saknas mig och jag hoppas att det hålet kommer att fyllas den dagen då möts igen. Du är föralltid en del utav mig,jag kommer alltid älska dig. Hoppas att du har det bra på ditt moln,mamma kommer att komma snart och ta dig i sin famn. Kommer aldrig släppa taget om mitt ängla barn!!

Demonerna..Igen

Nu har dom kommit igen. Vägen har blivit svart igen,ingen går vid min sida. Ensam vid faran vandrar jag. Rädslan inom mig är stor. Ingenstans har jag att ta vägen. Vart jag mig än vänder står dom där med sina stora klor och käftar.
Dom äter upp mitt sinne och mitt hjärta, sakta men säkert!

Vart kan jag vända mig när min väg är svårt? Vem ska hjälpa mig när dom kommer i flock??

Värdefull men sårad...

Du vet väl om att du är värdefull. Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du. Det finns alltför många som vill tala om att du bör vara si och så. Gud Fader själv, han accepterar dej ändå.
Och det kan du lita på. Du vet väl om att du är värdefull. Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du. Du passar in i själva skapelsen. Det finns en uppgift just för dej. Men du är fri att göra vad du vill med den. Säga ja eller nej. Du vet väl om att du är värdefull. Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du.

Älskad men sårad igen,det sår som hittade mig är djupare än alla andra sår! Det går inte med ord beskriva hur ont det gör inom mig, det ristades in i mig och lämnade ett blodigt spår efter sig. Det kommer aldrig att läka igen! Jag är älskad för mig egen skull,men till vilket pris? Jag är värdefull men för vem?
Vem kan älska mig så högt och sen såra mig. MItt hjärta är sårat och mitt sinne är trasigt. Vem ska hjälpa mig att laga det?

Jag är värdefull,jag är älskad och jag betyder något. Men för vem?

Starkare finns inte...

Aldrig ska jag släppa taget om dig. Vill ha dig i mitt liv tills hjärtat slutat slå. Lämna aldrig dig ensam. Du får mig att må så bra,du ger mig kraften att fortsätta min vandring. Den styrka du ger mig i livet vill jag aldrig mista. Ska bevara den i mitt hjärta och i mitt sinne livet ut. Du är min sol om dagen, du är min måne om natten. Du lyser upp min dag varje gång du ser på mig.

Du gör mig varm i hela kroppen, hjärtat slår extra slag när du ser på mig. Du finns där när jag inte orkar att vandra mer, du ger mig kraften att kämpa hårdare. Aldrig har jag haft känslan av riktig kärlek i mitt hjärta. Den känslan har fastnat och jag hoppas att den stannar till jag nått vägens slut.

Vill aldrig leva utan dig vid min sida,vill ha dig nära mig under min vandring. Ta min hand när jag sträcker ut den och behåll mitt hjärta livet ut. Aldrig släpper jag dig,lämnar aldrig din sida. Mitt hjärta tillhör den vackraste människan jag mött. Han har lekt med mitt sinne. Han har bevarat mig som sin.

Lever Nu

Jag har en vacker känsla inom mig.Den lever jag på så länge mitt hjärta slår. Svävar på vatten. Mitt hjärta slår för kärleken och för vänskapen jag fått. Den starka kärleken jag har med mig i mitt hjärta och sinne,har berört mig på ett sätt som för mig var skrämmande innan. Nu följer jag med på kärlekens rus. Vill aldrig lämna den känslan bakom mig,vill ha den för alltid i mitt hjärta.

Vänskapen är stark som en klippa i stormen,den är för evig för mig. Jag lever för den och kärlekens skull. Hade valt en annan väg att gå om jag inte hittat kärlekens och vänskapens väg. Den väg ska jag vandra till hjärtat slutat slå. Vill aldrig lämna mitt hjärta och sinne vid sidan av vägen. Dom följer mig vart jag än går,finns där när jag behöver dom som mest.

Jag lever här och nu. I kärlekens och vänskapens tecken. Jag kommer aldrig försvinna från denna väg. Jag lever,mitt hjärta slutar aldrig slå och mitt sinne leker fortfarande med mig. Andas den friska luft som finns,njuter av livet,njuter av det som erbjuds. Vill aldrig lämna detta liv. Vill leva här och nu,för alltid!

Vänskap

Jag har fått den finaste känslan man kan få av någon. Jag har tagit till mig den känslan och bevarat det i mitt hjärta och i mitt sinne. Vill aldrig mista den känslan. Jag svävar bland molnen och lever här och nu. Vill inte komma ner till jorden och bli mig själv. Vill leva på den fina känslan jag fått till hjärtat slutat slå.

Jag vandrar på min väg och har fått ro i mitt sinne,jag har mött en av dom vackraste själen av dom alla. Vännen fick mig att öppna mig på ett sätt jag aldrig gjort innan. Gav sin vänskap till mig,gav sin själ. Den ska jag vårda ömt,så länge mitt hjärta slår. Vår vänskap är stark,vår vänskap är vacker som en sommaräng. Solens strålar värmer oss, vi ler mot känslan vi fått i våra hjärtan.

Vart jag mig i världen vänder står min vän brevid mig,lämnar mig aldrig ensam. Stöttar mig när jag har det svårt med varma ord. Varma armar omfamnar mig när jag tappar fotfästet. Fångar upp mig och bevarar mig i famnen tills jag hittat tillbaka till vägen jag vill vandra på.

Vart skulle jag vara utan vänskap i livet?,hur skulle mitt liv se ut då?,vilken väg skulle jag ha tagit om jag inte hade vänner som stöttade mig i livet. Jag är rik på vänskap,vänskap från mina älskade vänner. Dom visar mig vägen när jag är vilsen elelr har gått vilse från min väg. Vår vänskap är stark som en klippa i stormen, som solens strålar lyser vår vänskap upp världen som vi lever i.

Lämna aldrig mig ensam i denna värld utan vänskap. Jag överlever inte utan den känslan i mitt hjärta och i mitt sinne. Den betyder så mycket för mig. Jag värderar alla mina vänner högt,vill inte förlora någon av dom. Dom är mitt liv!
Känslan som jag inom mig ska stanna kvar för resten av mitt liv.

Rikedom

Jag har blivit rik. Jag har funnit en vän,en vänskap jag trodde aldrig jag skulle finna igen. Trodde aldrig att jag skulle få tillbaka en vänskap så stark som diamanter. Jag hade en vänskap,men den dog ut och kom aldrig mer tillbaka. Då brast mitt hjärta i tu,men nu har jag lagat det med rikedomen av en vän som betyder så mycket för mig. Jag tror inte det var vi som fann varandra utan det var ödet som förde oss samman. Det var dags för oss att få en vän som berör det innersta i vårt hjärta och i vårt sinne. Följde ödet och fann rikedomen.

Jag hoppas att vår vänskap kommer att förbli stark och att vi aldrig lämnar varandra. Den väg vi har börjat gå är lång,med många minnen och skratt. Du,min vän har rört vid mitt hjärta med dina ord till mig,du har funnit en vänskap stark som stormen på ett öppet hav. Vetskapen av att du finns i mitt innersta gör mig varm och glad,aldrig vill jag förlora den. Jag har bevarat dig som min och gömt dig i mitt hjärta.

Tänk att lilla jag kunde bli så rik. Jag som inte förtjänar den vänskap som har vuxit sig fast i mitt hjärta och i mitt sinne. Vill aldrig släppa taget om vänskapets rus,vill leva på den rikedom du ger mig varje dag. Har blivit starkare,känner att du ger mig kraften att vandra vidare på min långa väg. Du står brevid och ger mig handen när det känns jobbigt. Du finns där när mörkret faller på,du är ljuset i mitt hjärta. Du ger mig kraften att leva igen,att våga ta risker i livet.
När jag tänker på dig ler hela min kropp av en glädje jag trodde inte fanns. Du får mig att le med mitt innersta. Jag vill att du ska veta att du betyder allt för mig och jag vill inte mista dig! Du betyder så mycket för mig. Du har satt dina spår i mig,vill aldrig att du lämnar mig.

Vänskap

Jag lägger mig ner och njuter av solens strålar. Ler av vetskapen att jag har blivit rik. Rik på vänskap till dig. Du gör mig varm inombords och mitt hjärta har alltid en plats för dig. Dig kan jag prata med om allt,du finns där när jag behöver dig.Som en klippa i stormen räcker du ut handen och fattar min när jag behöver den. Aldrig ska jag lämna dig,aldrig ska jag svika dig. Du betyder så mycket för mig.
Jag skulle inte funnits om din vänskap till mig varit så stark. Vår vänskap kommer att prövas många gånger i våra liv,men det gäller att vara stark och stå emot alla motgångar. Tillsammans är vi starkast!

Du är mitt allt och jag älskar dig så mycket! Du är den som känner mig bäst. Du kan mig utan och innan. Ingenting kan jag gömma för dig. Du läser mig som en öppen bok. Kan inte ljuga för dig. Kan inte leva utan dig i mitt liv.

Försvinner du så går mitt liv i spillror. Mitt hjärta kommer att krossas och jag kan inte laga bitarna som finns då. Jag vet inte hur jag skulle överleva utan dig. Lämna mig aldrig!
Vet inte hur mitt liv skulle se ut utan dig, det skulle vara väldigt mörkt. Jag skulle inte leva utan dig i mörkret, du är ljuset i mitt liv. Jag älskar dig så,lämna mig aldrig!

Yrsel

Allt snurrar runt som en karusell. Det går fortare och fortare. Det finns ingen broms.Jag vet inte hur jag ska stoppa det heller. Ingen kan få stopp på det. Tankarna bara rullar i mitt sinne som aldrig förr. I mitt hjärta vet jag vad jag vill och jag tänker att låta det vara så. Vill inte ändra på någonting men när sinnet spelar en ett spratt är det svårt att hinna med i farten.

I farten sårar jag så många men jag vill ine göra det,det är inte meningen. Det ska inte vara så. Tårarna som rinner inommig är det ingen som ser,ingen ser sorgen som bor och växer sig stark i mitt sinne och i en del av mitt hjärta!
Vill jag visa den eller vill jag gömma den för omvärlden?!
Vågar jag ta risken att visa den och själv bli sårad på vägen?

Mitt sinne värker av smärta,den smärtan som jag får när jag sårar så många på vägen till min lycka. Är det värt att vara så lycklig då,när mina nära och kära blir så sårade så det skär i hjärtat på mig?! Hur ska jag lindra deras sorg och hur ska jag lindra min egen stora sorg?

Ensamhet

Att man kan känna sig så ensam fast man har fullt med folk runt omkring sig. Kan man inte få känna sig tillfredställd någon gång i livet? Alltid är det någon känsla som spökar på min vandring. Jag vill bara gå min väg med nära och kära,vill inte att känslorna ska ta över för mycket. Vill inte känna mig ensam när jag vet att jag inte är det. Mitt sinne skriker efter bekräftelse hela tiden och vill ha uppmärksamhet,men jag kan ine tillsfredställa mig själv.

Det kan vara skönt att vara ensam också men då väljer jag mina stunder själv och tänker väldigt mycket. Jag känner just nu ensamheten knacka på i mitt sinne och kanske hjärta med,den har inte hittat dit ännu.
Dom tankar som kommer upp just då är också väldigt jobbiga,vet inte hur jag ska hantera dom om jag inte vore ensam. Då finns det alltid någon att prata med och dela dom med.

Mina tankar just nu är väl inte dom bästa heller då jag vet att jag kommer att såra någon på vägens gång. Jag hatar att såra mina nära och kära,dom som står mig nära ska inte behöva känna så som jag. Vill att dom ska vara lyckliga och kunna leva sitt liv i det rus dom befinner sig i. Jag hittar nog det ruset senare i livet. Jag lever i ett rus just nu men hur länge varar det och hur länge ska jag få känna mig så här?

Man kan vara ensam på flera sätt än ett. Jag har funnit ett skäl till det,hur många fler finns det och hur många kommer jag att stöta på. På min vandring har jag varit ensam många gånger och jag vet att det är ingen skön känsla men den finns. Nu på min vandring finns det flera nära och kära som följer mig men vart är dom vänner jag hoppats skulle följa med på min vandring? Vilken väg tog dom för att hitta hem? Jag vill också hitta hem,hem till tvåsamhet och mycket kärlek. Finns det vägar dit vill jag gärna vandra på den vägen livet ut.

Besvikelse

Det jag känner just nu går inte att beskriva i ord,jag vill bara sätta mig ner ensam och bara gråta ut min besvikelse. Det jag trodde på har försvunnit bort från mig. Allt som jag inom mig måste ut men jag vet inte hur jag ska göra för att inte förlora heller. Vet inte om jag är beredd att betala det pris som livet har gett till mig. Inte blir jag starkare av att besvikelsen blev stor. Känner som att jag har blivit en bov i ett spel som jag inte vill att jag vill vara med i längre. Jag vill inte ha det såhär men den väg jag valt att gå, kommer jag gå på till hjärtat slutat slå.

Ingen ska välja åt mig utan det är jag som ska välja. Jag vill inte ha det såhär men ibland så får man inte det man vill ha. Just nu har jag allt jag vill ha i min närhet utan känslan som finns inom mig för stunden. Vet inte om jag ska vara arg eller om jag ska vara ledsen. Känslorna har blivit många under nattens gång. Demonerna har kommit igen,denna gång stannar dom lite längre än vanligt. Försöker att inte tänka på att dom finns. Dom är stora men ändå så små.

Kanske vore det lättare om man lämnade Moder Jord. Alla problem som är mina skulle försvinna och jag kanske skulle känna lättnad över att inte ha alla känslor hos mig. Att få sitta på ett moln och dingla med benen,få vara solen nära. Inte frysa och inte mista någon man älskar så högt.

Besviken och förvirrad! Vet inte vad jag ska tro i mitt sinne och hjärta. Vad är det som sker omkring mig,varför kan jag inte ha kontroll som vanligt? Allt sker så snabbt,men jag vill inte stoppa något heller men mina känslor hinner inte alltid med i fartens gång. Hoppas att mitt sinne och hjärta hittar rytmens gång och att jag kan få leva lyckligt igen.

Hjärtevän

Jag har någon som jag håller kär. Han har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda mening. Han betyder så mycket för mig. Utan honom skulle mina demoner har vunnit för länge sen. Denna värld skulle ha varit utan mig.
Han lyfter upp mig på kärlekens rus varje dag,han gör mig varm i hela kroppen.
Jag går med ett leende varje dag på mina läppar,mina ögon tindrar av lycka att få följa med på kärlekens väg.

Jag trodde aldrig att lilla jag skulle få vandra på den vägen. Trodde aldrig det skulle finnas någon som skulle vilja ha mig. Jag som inte förtjänar den lyckan och känslan. Hur kan man älska mig? Jag har varit med om så mycket olycklig kärlek trodde väl aldrig att jag skulle finna den riktiga kärleken.

Nu lever mitt hjärta i kärlekens tecken och det börjar att bli bra igen. Jag lever för stunden och njuter av varje sekund jag får med min hjärtevän. Han och mina barn är dom jag lever för,dom betyder mest för mig i livet!
Jag älskar dom så mycket och är nästan rädd att älska dom för mycket.
Tänk om dom alla försvinner? Då brister mitt hjärta och krossas igen!!

Vägen..

På min väg som jag vandrar har jag mött många otroligt vackra människor. Dom har betytt så mycket för mig och satt sina spår i både mitt hjärta och i mitt sinne. Jag kommer aldrig glömma dom spår dom lämnat kvar hos mig,dom minnen vi har delat med varandra. Alla glada tider eller sorgliga, alla stunder med mina vänner sätter sina spår oavsett var eller hur dom sätter sig i mig.

På vägen jag vandrar jag har gråtit många gånger. Jag har skrattat så många gånger och jag har varit arg så många gånger också. Har inte alltid haft någon brevid mig som har förstått hur jag mår och varför jag just den vägen tagit.
Nu är jag inte ensam på min väg,vid sidan om vägen står alla mina vänner som verkligen finns där när jag tvekar och vill ta en annan väg. Dom stöttar mig och finns där för mig på hela min vandring.

Det har funnits stunder då jag känt mig riktigt ensam på min vandring fast det funnits vänner brevid. Jag har alltid tagit en genväg men alltid hittat tillbaka till mina vänner och till rätt väg. Har aldrig varit så vilsen som jag var när jag yngre och inte hittade till rätt väg, det fanns många vid sidan som ledde mig på fel väg. Jag sökte en uppmärksamhet som jag visste fanns någonstans men vägen dit har varit hård och svår att gå. Många har passerat och lämnat sina spår men endast dom som jag älskar mest står kvar. Dom finns alltid där vid min sida och lämnar mig aldrig!

Den väg jag vandrar nu kommer jag stanna på tills hjärtat slutar slå. Vill inte lämna den och dom vänner som står brevid och hejar på. Vänner som satt sina spår i mitt hjärta och sinne för livet. Dom vänner som finns där är dom som jag har valt ut själv, jag väljer mina vänner med omsorg nu.
Har valt bort dom vänner som lett mig in på fel väg och dom som sårar mig mest. Vill gå på min väg med ett leende och med ro i mitt hjärta och sinne.
På min vandring kommer flera att sätta sitt avtryck i mitt hjärta och sinne, våra minnen ska jag vårda ömt.

Aldrig kan man få för många vänner på sin vandring men man måste välja med omsorg så man inte kommer in på fel väg och att man mister dom som betyder mest. Jag har mist många under min vandring,många har jag valt bort,andra har valt att vandra sin egen väg. Har mist många nära vänner som lämnat spår i mitt hjärta. Dom är inte många men dom fanns där en gång i tiden.
Mitt hjärta kan aldrig glömma dom oavsett vilken väg jag kommer att välja senare i livet. Jag bara gömmer dom så ingen kan ta dom ifrån mig på min vandring med min hjärtevän.

Skuldkänslor

Varför ska man känna skuld när man ska följa sitt hjärta? Allt känns fel när man lyssnar på vad hjärtat har att säga och andra mår skit av det. Ibland får jag för mig att jag ska sluta lyssna på mitt hjärta och lyssna på vad alla andra säger istället. Men vem kommer att må dåligt då och vem kommer att må bra av det? Vem bestämmer vad som är rätt och vad som är fel? Vilken röst ska jag lyssna på för att bli lycklig,för att leva mitt liv som jag vill och inte följa någon annans röst?!

Vad sker om jag följer någon annans röst än min egen? Vems hjärta följer jag då? Och hur kommer jag att må utav det? Jag vet vad jag vill med mitt liv och hur jag ska leva det men det är svårt med alla hinder på vägen. Ibland får jag tankar om att jag gör helt fel och att jag måste leva efter vad alla andra tycker och tänker. Att jag måste leva så eftersom annars sårar jag någon som står mig nära eller någon alls. Men hur ser mitt sinne ut och hur ser mitt hjärta ut då? Det kommer att vara krossat hela livet ut om jag skulle börja lyssna på vad alla tycker och tänker. Jag måste tänka på mig själv och lyssna på mitt hjärta för att jag ska må bra resten av mitt liv!

Jag lyssnar på mitt hjärta och följer dess gång,mitt sinne följer snällt med och jag ler varje gång jag ser att det är rätt väg jag vandrar. När jag tar fel väg så säger både mitt hjärta och sinne ifrån och de svarta demonerna kommer till mig.Jag sjunker ner i en avgrund och har svårt att ta mig upp när skuldkänslorna kommer till mig,demonerna blir för många då. Dom är svarta och stora. Dom vet hur dom ska göra för att göra mig dålig och för att jag ska må ännu sämre. Tankarna som dom ger mig har falska grunder men ändå så finns dom där och leker med mitt sinne.

Mitt sinne och hjärta lever just nu i värme och mycket kärlek. Jag vill inte ens öppna dörren för dom elaka demonerna som kan komma när som helst. Ibland kommer dom utan att jag känner av det. Får ingen förvarning om att dom är på väg, då blir mitt hjärta och sinne svart och allt som jag känner försvinner för stunden. När demonerna/skuldkänslorna har försvunnit så kommer mitt sinne och hjärta att få tillbaka sin rätta färg.
Jag vill behålla den färgen livet ut,den rusande känsla som får mig att må såbra. Men jag vet att det är inte sista gången demonerna/skuldkänslorna kommer att hälsa på mig. Nu vet jag hur jag ska hantera dom på ett bättre sätt. Jag vet hur jag ska få dom att försvinna fortare och hur jag ska göra att få tillbaka färgen på mitt hjärta och sinne igen.

Snurrig

Mitt huvud spränger av tankar och funderingar om allt som finns omkring mig. Jag vet inte hur jag ska hantera det, jag har så många tankar som spökar i min hjärna. Hur jag ska få svar på alla frågor som finns vet jag inte, vart jag ska söka svar vet jag inte heller. Vem har alla svar på alla världens frågor?
Jag ligger varje natt och grubblar på olika svar, men vilket är rätt och vilket är fel? Vem ska hjälpa mig med det?

Man blir yr av allt som flyger omkring och jag kan ibland inte stanna karusellen. Den snurrar för fort ibland och det finns ingen stoppknapp, ingen broms att dra i. Jag mår illa av det ibland,men kan inte göra något åt det heller.
Allt kommer när man minst anar det och hur ska man tackla det när man inte har facit i handen? Hur ska man hitta vägen som är rätt för just mig?
Det finns vägar som är krångliga,jag väljer inte rätt jämt. Det har mitt hjärta och hjärna fått känna av. Dom har inte hittat tillbaka till vaarandra efter senaste resan,men det börjar att se ut som att långt där bort på stigen möts vägen och vi blir till ett igen!

Jag längtar tills den dagen kommer,då allt passar in som ett pussel. Då kanske jag blir yr av ruset av lycka istället. Jag kommer nog att jubla och fira att mitt sinne och hjärta tagit rätt väg och stannar där till hjärtat sluta slå.

Att tankarna kan bli jobbiga är snat men om dom växer dag för dag och blir bara fler och fler hur gör man då? Och om an söker svar hos sin hjärtevän och inte får det svar man vill höra,utan ett svar man vet om att det blir en genväg på fel spår en stund,hur gör man då? Jag har tagit raka vägen men ibland tagit den lättaste för att slippa såra någon eller mig själv. Men hur länge kan man göra det? Om man inte säger något så sårar man ändå någon?! När kan man säga sanningen och när kan man det inte?

Cry

Ibland vill man bara sätta sig ner och gråta. Gråta ut för ingenting, men jag har hur mycket som helst att gråta över igentligen. Men den sorg jag känner i mitt hjärta kommer ingen att få se. Den är och förblir kvar i mitt hjärta, inlåst och nyckeln är kastad för länge sedan. Jag kommer inte ens leta efter den för att minnas det hårda och elaka som finns bakom det.
Har gått igenom hur mycket som helst och endast tårarna över det är bevis nog hur tufft det har varit under hela mitt liv. det har inte funnits någon sen jag var ung som jag har kunnit gråta ut mot. Nu har jag äntligen hittat någon som jag kan luta mig emot när jag känner att tårana vill tränga fram ur springorna i dörren i mitt hjärta.

När jag var ung hade jag en hjärtevän som valde att ta den tuffa vägen och lämna denna jord,har aldrig gråtit så mycket som då. Förlorde också en nära släkting och mina tårar blev åter bevis för min stora sorg. Har aldrig hämtat mig efter det. Mina ben blev sparkade under min kropp och en kniv högg i mitt hjärta! Det sår som dom lämnade kvar finns ingen som kan laga, inte ens försöka att läka det. En dag i framtiden får jag möta mina älsklingar, då kommer jag leva livet som aldrig förr med dom och såret i mitt hjärta blir lagat igen.

Sorgen som finns inom oss alla är så olika varandra men även så lika. All sorg sätter djupa sår i allas hjärtan. finns det något värre än att ha ett djupt sår som inte vill läka?! Minnet av alla glada stunder med dom man förlorat är botemedel för stunden men inte för alltid. Det går verkligen inte att laga dom men i sinnet får man skratta åt allt som man har upplevt. Man kan lindra tiden och sorgen med att prata med dom som man förlorat. Dom både ser och hör oss även om inte alla av oss har den förmågan att se och höra dom.

Jag har den gåvan och den vårdar jag ömt. Jag har haft många fina samtal och jag har skrikit på dom alla. Varit arg och fällt många sorgtårar och ilsketårar. Vet att det inte hjälper men det lättar hjärtats sorg för stunden. Och det är skönt att få släppa allt och man mår bättre när man har skrikit av sig och släppt all gråt som finns inom sig när något sådant tragiskt sker i ens liv. jag har inte trott att jag skulle klara mig igenom den sorg jag kände då men jag står upp fortfarande och jag lever trots försök att gå den samma väg som dom som lämnade mig gick. Den vägen var inte menat för mig riktigt ännu. Jag ska inte vandra på den stig ännu. Jag har mer att ge livet och jag vill ha mer ut av livets alla överraskningar. Vill se vad livet har mer att erbjuda mig och mina nära och kära.

Tårarna som rinner nerför min kind är bevis på min mänsklighet och skörhet. Den finns att visa men jag väljer mina stunder och vem jag vill visa dom för. jag är väldigt försiktig att öppna mig helt för vem som helst och jag vill skydda min sorg för fler sår. Jag vet hur det känns och hur det är att visa den för "fel" människor,dom kan använda sig av min skörbarhet och mänsklighet för att göra djupare sår och såra hårdare och tuffare. Jag har hela mitt hjärta full med sår. Tycker att det räcker nu. Mitt hjärta är mitt och jag vårdar det ömt nu efter alla hårda sår och smällar det har fått tagit emot!

Vill du ha mitt hjärta så vårda det ömt och rista inte utan skär ordentligt om du vill lämna mig och det krossat. Det är ingen ide att göra sorgen längre än vad den kan bli. Bättre att ge sorgen en stor kram och säga att det kommer att bli fel från början. Sorgen kommer för eller senare. Vänta inte med att såra mig om du vill göra det. Jag kan klara av det men hur såret kommer att se ut vet bara mitt hjärta och sorgen i det.

Demonerna..

Demonerna som lever sitt eget liv inom mig, kan komma när som. Jag har ingen koll på dom. Dom kommer i flock och alla hackar på mig,hur jag ska bli av med dom vet jag inte.
Tankarna som föds med dom hemska demonerna,har inte alltid varit så bra men jag har aldrig lyckats med dom heller. Jag är glad att jag har vänner som finns där för mig när demonerna är för många och när jag inte klarar av dom.

Nu på senaste tiden har dom blivit färre,har funnit några som hjälper mig att få bort dom. Dom har inte varit så mycket på besök hos mig.Jag har blivit starkare och vågar mer nu än föut,har hittat en stig att gå.
Den stigen tar mig till en plats som är underbar,där skinner solen och fåglarna kvittar. Där är det sommar hela tiden. Man kan vara sig själv och andas ren luft.

I mitt sinne är det sol och värme,kärleken har kommit med stormsteg.Min hjärtevän och jag vandrar på kärlekens stig hand i hand. Jag vill ha denna känsla hela tiden, även om demonerna kommer ibland och spökar för mig. Då får jag ta min hjärtevän och skrämma bort dom igen. Får hoppas att dom inte kommer igen.
I ruset av kärleken lever vi tillsammans och låter oss kärleken leda oss in på rätt väg i livet!

Av botten...

av mitt hjärta finns det ett rum fullt av känslor och tankar.
Känslor,tankar som jag har låst in och gömt nyckeln väl. Ingen har fått tillgång till rummet, ingen har varit där i rummet och letat. Jag har gömt alla dom känslor som jag vill glömma bort.

Men nu har jag bestämt mig att öppna dörren och lätta mitt hjärta lite,så att det får plats med mera känslor och tankar, tömma på alla tankar och känslor som gör mig nedstämd. Göra platsen större för alla positiva tankar och känslor som finns inom mig utan plats.
Att öppna en dörr som varit stängd så många år, kommer att smärta mer än någonsin. Men för att mitt hjärta ska hålla och inte brista så måste jag lätta det. Få tömma det på jobbiga känslor och tankar som har växt under årens gång.
Jag vill fylla det med vackra tankar och känslor. Jag har massor av vackra tankar och känslor som jag vill stänga in och spara. Låsa in dom och bevara dom tills mitt hjärta slutar slå.

Alla vackra minnen jag kommer skapa med min älskade och vår familj kommer jag låsa in i ett annat rum som är större än allt annat. Alla skratt och leende som kommer berika min värld kommer jag minnas för alltid. Alla vänner som kommer beröra mitt hjärta kommer att få en speciell plats där och aldrig glömmas bort. Dom finns alltid fast vid mitt hjärta.

Men även mitt hjärta har sår, sår som har läkt men minnena av dom finns alltid kvar. Alla sår som kommit till under åren,försöker jag att laga med nya minnen och känslor. Jag lägger alla nya fina,vackra minnen i såren och försöker att leva ett tag till. Såren läker men minnena finns kvar, tills jag skapar nya. Jag vill inte minnas allt ont i mitt liv. Vill inte alls ha dom framme,även om dom kommer fram när jag inte ens vill.
Jag ska låsa in dom i mitt hjärtas mörkaste rum och kasta bort nyckeln!

Jag ska börja leva igen,börja andas ordentligt och se omvärlden med andra ögon och med andra känslor, tankar i mitt hjärta!